jackerian

Det hela kan man säga startade med Gabriels resa till Italien, där han köpte sprit till oförskämt billiga priser.
Så igår så var jag i skolan som vanligt och gick på lektioner som den exeplariske gosse jag är. Då på sista lektionen så får jag ett samtal av en ytters upprörd men sammtidigt något road Matias, som säger att Gabriel har supit sig helt stenad på utblandad 95% alcohol på sin matematiklektion och ligger nu okontaktbar på golvet under deras gymnastiklektion.
Jag avslutar samtalet med att jag kan väll kika förbi och kolla hur det går. Jag berättar om samtalet för Prix som småmuttrar lite om hur jävla typiskt Gabbe det egentligen är.
Väl på tåget så får jag ytterligare ett samtal: "Vi tar med honom till stationen, hoppa av där och möt oss" säger en lätt anfådd Matias. Jag och Prix ser inga andra alternativ än att göra som vi blivit tillsagda och går av vid Östertälje station.
Där möter vi Matias först i ledet, efter honom en Joel och hängandes på honom, en helt aspackad Gabriel, som nu har fått tillbaka förmågan att gå och tala.
Det var just då som de testade krigslarmet och Gabriel var sitt livs förbannad på att de aldrig stängde av "brandlarmet" som lät nått så in i helvete enligt honom.
Joel sa åt oss att ta hem honom och dumpa honom i hans säng, sedan så var han tvungen att bege sig tillbaka till sin lektion som han heroiskt lämnat för att se till sin okontaktbare kamrat.
Då började Krigslarmet tjuta igen och han blir lika förbannad igen, jag försöker lugnt och sansat förklara för honom att det är krigslarmet som går, men hann inte riktigt förklara klart att det bara var övning förens han skriker högt och ljudligt "Är det krig? Fram med svärden! Det är danskarna som kommer!"
Jag och Prix tittar på varandra och skrattar för fulla muggar. När bussen väl kom så går vi in och möter en rynkig tant som bestämmd ska se Gabbes busskort som ligger NÅGONSTANS i hans väska, efter ca 3-4 minuters letande så flipprar han fram det framför ansiktet på tanten och hon kliper ihop läpparna och säger att han minsan inte får spy i bussen för DÅ..!
Ja, den här världen bjuder på en del mycket konstiga typer som man måste handskas med.
Nåväl, vid varje busshållplats så tycker Gabbe att vi ska av, så han blir nästan vild och skriker "Tänd lampan" varje gång vi åker förbi nått som är, och ser ut, som en busshållplats. Med tänd lampan så menar han tryck på knappen, vilket jag tyckte var bland det roligaste jag någonsin hört.
Vi hade fått reda på att ingen var hemma hos Gabriel och att det är fritt fram för honom att komma hem och sen gå och lägga sig utan att stöta på sin far. Jag kom dock på när vi var utanför att vi måste ha koden till hans larm han har i huset för att kunna komma in och med tankte på Gabbes tillstånd så var det nästan ingen idè att fråga, men det gjorde jag och fick många olika siffror i olika kombinationer som svar. Vi fick helt enkelt chansa på något av de nummer han gett oss.
Vi går fram till dörren och vrider om nyckeln när jag känner att någon drar till i dörren. Jag blir stel av fasa i tron om att det är hans far, men vart genast lugn när jag såg hans broder Jocke stå framför mig med en förvånad min. Jag förklarar hela situationen för honom och vi släpar upp honom på hans rum. Resten av sin vakna tid så klagade han på någon Radio som någon gömt inne i badrummet , självklart fanns det ingen radio där inne, men den var förtfarande lika irriterande för Gabriel. Han somnade gott vid 5 tiden och sov tills nästa dag när han skulle till skolan.

Sammanfattningsvis: All makt åt Tengil!